Kapten Bölja - Näcken Förför Jungfrun - Swedish Folk Music -

Så tager jag min bössa och så min lilla hund,
sen gångar jag mig åt den rosende lund
för att de vilda djuren få skjuta

Så mötte mig en jungfru, så fager och så fin
Jag önskar av allt hjärta, den jungfrun vore min
Det vore nu min ymniga begäran

De plockade blommor, båd' stora och små
De bäddade sig en säng utav blommorna de blå
Allt under den linden så gröna

De lade sig tillsammans allt om en sommarnatt
De sovo inte mycket, höll sig vakna med snack
Om hur de här i världen skulle hava't

"När skall vi steka och när skall vi skjut'
och när skall vi släktingar och vänner till oss bju'
och när skall vi bröllopet hålla?"

"Steker och skjuter, det gör du som du vill,
och bjuder dina släktingar och vänner där till,
men aldrig jag på bröllopet kommer"

"Du kan väl säga för mig var du bor
Så jag kan komma till dig, när ingen det tror,
om det ej bleve förrän sent på kvällen"

"Mitt hus det är byggt långt under en bro,
dit ingen kan segla och ingen kan ro
och ingen tager hus över natten

Jag är väl ingen ungersven, fast jungfrun tycker så
Jag är den lilla näcken allt under böljan blå
Jag bygger mina hus under isen"

Ungersven han skjuter sin skuta från land
och jungfrun blev ståndande på snövitan sand
Hon fällde så sorgsna tårar