Ljusmanifestation på hbt festivalen i Göteborg 2012

LJUSMANIFESTATION
FÖR DET OLAGLIGA
HBT-VÅLDETS OFFER

---

STONEWALL WAS A CRIME!

Många saknar kännedom om pridefestivalernas smutsiga
historia. Alltsedan 70-talet har de högljutt hyllat och
högtidlighållit minnet av en fruktansvärd, odemokratisk våldshändelse,
en skamfläck på regnbågsbaneret, en pöbelväldets triumf: de tragiska
stonewallkravallerna i New York, juni 1969.

Horribelt nog har offren för detta olagliga våld, de misshandlade
polismännen, fortsatt att hånas och förödmjukas i över 40 års
tid. Priderörelsen är ett enda långt upprepat övergrepp på dessa
brottsoffer, en kränkning som återupprepas år efter år av miljontals
människor världen över, när de från sina pridetåg hånler åt offren för
detta våldsbrott.

"Vårt mål var att skada poliserna. Jag
ville döda de där snutarna, så arg var jag.
Och snutarna fattade det. De hade tur att
dörren var låst. De hade väldig tur."

"I varje prideparad,
varje år, lever
Stonewall vidare"

"I medborgarrättsrörelsen flydde
vi från polisen, i fredsrörelsen
flydde vi från polisen. Den natten
var det polisen som fick fly från
oss, de lägsta av de låga. Och det
var fantastiskt!"

Fastän man lätt luras att tro att dagens festivaler övergett våld som
politisk metod och numer uppträder som seriösa och respektabla
politiska aktörer, så har lössen i regnbågsfanans veck kunnat
härbärgera ostört i festivalernas hägn. Så sent som för två år sedan
Göteborg som Stockholm med de offentliga institutionerna
Världskulturmuseets respektive Stockholms Stadteaters goda
minne. Denna grupp som med sitt namn övertydligt alluderar till en
brottslig våldshandling framförde en musikal i vilken man bl.a. sjöng
om "heteroslakt"! Att detta kunnat förekomma utan att
festivalledningarna tagit ansvar visar hur långt vi som hbt-rörelse
ännu har att vandra innan vi kan ses som en trovärdig dialogpartner i
samhällsdebatten.

Men nu har någon äntligen satt ner foten. Göteborgs hbt-festival,
hbtgbg, har fattat det mogna och anständiga beslutet att sluta
tolerera dem som använder eller förespråkar olagligt våld. Äntligen
upphör man med att vara en laglöshetens apostel, äntligen vägrar man
kapitulera för terrorns hot och vapenskrammel och arbetar istället
aktivt med att bjuda in representanter för det lagliga våldet till
festivalen.

"Snutar blev skadade. Det måste ha varit
fruktansvärt för dem. Jag hoppas det var det. Det är
betalning för lite av den terror de orsakat i mitt liv."

"Soptunnorna sattes i
brand och kastades på
polisen, däck skars upp på
polisbilarna, och det bara
höll på, hela natten lång."

"Det finns en plats för våld.
För utan ytterligheter går det
inte att få någon kompromiss.
Och hur förfärligt folk än
tycker att det låter så är det så
historien alltid har fungerat."

Mången god liberal har genom åren lallat med i pridetågen, helt
okunnig om deras blodiga historia. Nu kan vi äntligen få slut på denna
för alla inblandade besvärande pinsamhet genom att fullständigt
omdefiniera konceptet och kapa alla band med den skamliga historien.

Vi visar alla de som i 40 års tid hyllat våldet att det här inte är
deras festival, det är vår festival. Det är vi som äger den, vi äger
rätten till regnbågsfanorna, vi äger rätten att ta plats och uttala
oss som hbt-rörelse, vi äger sponsoravtalen och varumärket. Vi äger!
Inte de, inte de som vill förstöra och riva ner, de som med godtycke
väljer vilka lagar de ska rätta sig efter, de som anser sig stå över
lag och ordning och den rådande samhällsstrukturen, de som i decennier
gäckat ordningsmakten med sina hatiska våldsparader, de som talat om
kamp och konflikter istället för om kärlek, samförstånd och
samhällsanpassning.

Många har redan sagt nej till det meningslösa våldet genom att gå med
i en facebookgrupp skapad av riksdagsman Anton Abele. Nu är det dags
att vi vänner av ordning också visar vår avsky mot det meningsfulla
och meningsskapande våldet, i form av olagligt hbt-våld. Det enda våld
vi vill se mer av är det LAGLIGA våldet.

(Citaten ovan är hämtade ur filmen Stonewall Uprising 2010)

---

I natt jag drömde något om hur allt ska bli till slut:
jag drömde det var lag och rätt, och alla visste hut.

Jag drömde om en festival där straighta gick i rad
med militärer och polis i regnbågspromenad.

Det finns inga bekymmer mer för homo, bi och trans
och ingen känner längre till det ordet militans.

På gatorna var tomt och bra, så slumrande och sött
och alla köpte regnbågskorv och kampen hade dött.

Vi är alla soldater nu, i kapitalets här
och skyddsobjektet backas upp av lagliga gevär.