Drönare - Bil på väg vid havet i Skottland (#Shorts)

Drönare styrs med hjälp av 1 radiosändare, precis som andra radiostyrda fordon.
I kombination med detta har drönare ofta kamera och då kan man med skärm eller med FPV goggles också se vad drönaren ser.

#Shorts

Skottland är en självstyrande riksdel (constituent country) inom Storbritannien.
Skottland upptar den norra tredjedelen av ön Storbritannien och delar gräns med England i söder medan det avgränsas av Nordsjön i öster, Atlanten i norr och väster samt Nordkanalen och Irländska sjön i sydväst.
Förutom fastlandet omfattas Skottland av över 790 öar, inklusive Orkneyöarna, Shetlandsöarna och Hebriderna.
Edinburgh, riksdelens huvudstad och näst största stad, är ett av Europas största finansiella centrum.
Edinburgh var navet i den skotska upplysningen under 1700-talet, och omvandlade Skottland till ett av de kommersiella, intellektuella och industriella kraftcentrumen i Europa.
Glasgow, Skottlands största stad, var en gång en av världens ledande industristäder och ligger nu i centrum av Glasgows storstadsregion.
Skottlands territorialvatten som består av ett stort område i Nordatlanten och Nordsjön, innehåller några av de största oljereserverna i Europa.
Detta har gett Aberdeen, den tredje största staden i Skottland, titeln Europas oljehuvudstad.
Kungariket Skottland var till 1707 en självständig suverän stat, trots att det hade varit i en personalunion med kungarikena England och Irland sedan Jakob VI av Skottland efterträdde de engelska och irländska tronerna år 1603.
Den 1 maj 1707 trädde Skottland in i en realunion med England för att skapa det förenade Kungariket Storbritannien.
Denna union var ett resultat av unionsavtalet 1706 och som antogs genom Unionsakterna och godkändes av parlamenten i båda länderna, trots omfattande protester över hela Skottland.
Skottlands rättssystem fortsätter att vara åtskilt från England, Wales och Nordirland och Skottland konstituerar fortfarande en särskild jurisdiktion i folkrätt och privaträtt.
Den fortsatta existensen av juridiska, utbildningsmässiga och religiösa institutioner skiljer sig från dem i resten av Storbritannien och har alla bidragit till den fortsatta skotska kulturen och sin nationella identitet sedan unionen.
Trots att Skottland inte längre är en separat suverän stat, diskuteras fortfarande frågor kring decentralisering och självständighet.
Efter skapandet av det decentraliserade skotska parlamentet 1999, valdes den första pro-självständiga skotska regeringen 2007 när Scottish National Party bildade en minoritetsregering.
Kungariket Skottland enades politiskt på 800-talet och hade, till skillnad från den södra delen av Storbritannien (dagens England och Wales) inte lytt under Romerska riket.
Romarna kallade landet Kaledonien, och folket utgjordes av pikter och britoner, två keltiska folk.
Traditionellt brukar det skotiska riket Dalriada anses vara Skottlands föregångare, och Skottlands kungar legitimerade sin ställning genom härstamning från Fergus Mòr, Dalriadas halvmytiske grundare.
Dalriadas folk var skoter.
Skottland och skottarna är enligt de legender som finns nedtecknade i till exempel Lebor Gabála Érenn uppkallad efter Scota, en mytisk dotter till en farao som senare har föreslagits vara Neferhotep I.
Enligt myten bildades Skottland ur Alba, ett kungarike som uppstod genom att Dalriadas kung Kenneth I av Skottland (Kenneth Mac Alpin) besegrade och dödade pikternas ledare 843 och länderna slogs samman.
Skottland förblev ett självständigt kungarike fram till 1700-talet, med sin egen regentlängd.
De första århundradena efter kungadömets bildande expanderade det på ett förhållandevis litet område från Moray ut mot det som sedan blev dagens Skottland.
Längst i norr och på de yttre öarna behöll nordiska bosättare kontrollen, medan de skotska kungarna stadigt utvidgade territorierna söderut i norra England.
Under medeltiden kallades det även Albania.
Perioden karaktäriserades likväl av ett relativt gott förhållande till Wessex-härskare i England, samtidigt som det pågick intensiv dynastisk oenighet inom landet.
En gång, efter en invasion av kungadömet i Strathclyde med kung Edmund I av England år 945, övertogs provinsen av kung Malcolm I av Skottland.
Under kung Indulf av Skottlands regeringstid, 954-962, erövrade skottarna den fästning som senare fick namnet Edinburgh.
Det blev deras första fäste i Lothian och kung Malcolm II av Skottlands regim markerade ett tätare inlemmande av dessa områden med Skottland men det kritiska året var kanske 1018, då Malkolm II besegrade northumbrerna i slaget vid Carham.
Den normandiska erövringen av England 1066 medförde en kedja av händelser som drev det skotska kungadömet bort från sina gaeliska rötter.
Malcolm III av Skottland gifte sig med prinsessan Margareta, syster till Edgar Ætheling, den avsatte anglosaxiske tronpretendenten i England, som fick stöd från Skottland.
Margareta spelade huvudrollen i reduceringen av den keltiska kristendomen.