När verkligheten krossar de vackra orden

När verkligheten krossar de vackra orden

Magdalena Andersson, Sveriges före detta statsminister, har ofta talat om ekonomisk jämlikhet och rättvisa för alla medborgare. Hon målar upp en bild av ett land där kvinnor och män ska ha samma möjligheter och där ingen ska behöva leva i rädsla. Men trots dessa ord är verkligheten en annan för många äldre svenskar, särskilt de som byggt landet och nu lever i misär. En grupp som ofta faller mellan stolarna är äldre pensionärer som tvingas leva på gatan eller i osäkra boenden.

Sverige – en plats för alla, eller bara för vissa?

Magdalena Andersson lyfter fram satsningar på förskola, äldreomsorg och familjepolitik. Men detta är en bild som många äldre inte känner igen sig i. Trots att Sverige på pappret ska vara en förebild för jämlikhet, lever många pensionärer på gatan, utan bostad eller stöd. Samtidigt som vissa nyanlända under flyktingvågen 2015 fick hjälp med lägenheter, tvingas svenska pensionärer som arbetat hela sitt liv leva på gatan. Varför är det så att resurser mobiliseras snabbt för vissa, men inte för våra egna äldre?

Hemlösa pensionärer – en mörk verklighet

Jag träffar Lars, 74 år gammal, på en parkbänk i Stockholm. Han har arbetat som snickare i över 40 år, men efter att hans fru dog och han inte hade råd att betala hyran, blev han vräkt. Sedan dess har han varit hemlös, utan bostad eller stöd. Lars berättar om nätterna i kylan, om rån och den nedvärderande känslan av att inte vara en del av samhället.

– Jag har arbetat hela mitt liv, men nu är jag ingen. Socialtjänsten säger att det inte finns bostäder för mig, samtidigt som jag ser andra få hjälp direkt. Det känns som om samhället har glömt bort mig, säger han.

Lars är långt ifrån ensam. Runt om i Sverige finns många pensionärer som tvingas sova i trappuppgångar, tält eller härbärgen där de inte känner sig trygga. De har arbetat hela sitt liv och betalat skatt, men när de behöver hjälp, finns inget stöd att få. Detta är en skam för vårt samhälle.

Rädsla för våld – en verklighet för fler än bara kvinnor

Magdalena Andersson talar om att kvinnor inte ska behöva leva i rädsla för våld, men detta är också en verklighet för äldre i vårt land. Birgitta, 69 år, har arbetat som sjuksköterska hela sitt liv, men efter att ha förlorat sitt jobb och inte haft råd med hyra, hamnade hon på ett härbärge. Under sin tid på ett av boendena blev hon utsatt för sexuella övergrepp. Nu undviker hon alla härbärgen av rädsla.

– Jag trodde aldrig att jag skulle hamna här. Jag har tagit hand om andra hela mitt liv, men när jag behövde hjälp fanns ingen där för mig, säger hon.

Birgitta och Lars är bara två exempel på äldre svenskar som lever i rädsla för att inte ha någonstans att bo och för att bli utsatta för våld och övergrepp. Det är en skandal att vi pratar om jämställdhet och rättvisa, men samtidigt ignorerar de äldre som inte längre har något skydd.

När ord inte räcker – den verkliga kampen för jämlikhet

Politiker talar om ekonomisk jämlikhet, men vad betyder det när våra äldre tvingas leva på gatan? Varför ska människor som byggt vårt samhälle behöva leva i misär, medan andra får hjälp omedelbart? Det handlar inte om att ställa grupper mot varandra, utan om att fråga varför vi har råd att hjälpa vissa, men inte våra egna äldre.

En journalist som har varit där

Jag, Toby Lundqvist, har arbetat som frilansjournalist och dokumenterat verkligheten för de hemlösa och utsatta i vårt samhälle. Jag har själv levt som hemlös i över sju år – inte som ett kortvarigt experiment, utan som en del av den verklighet många svenskar lever i. Jag har sett hur vårt samhälle har svikit de äldre och hemlösa, och det är en verklighet vi inte längre kan blunda för.

I mitt reportage vill jag belysa de brister i vårt sociala system som gör att människor som arbetat ett helt liv nu är de som får betala det högsta priset. Vi måste börja ställa de obekväma frågorna och sluta prata om förändring om vi inte är beredda att göra något konkret åt det.

En uppmaning till förändring

Magdalena Anderssons ord om ekonomisk rättvisa och jämlikhet må vara vackra på papperet, men när vi ser på verkligheten är det uppenbart att de inte har nått fram till de äldre i vårt land. Jag uppmanar politiker att sluta prata om förändring och börja agera. För så länge vi låter våra äldre leva i misär och osäkerhet, har vi inte uppnått den jämlikhet som vi så ofta talar om.

– Toby Lundqvist (S), Frilansjournalist och tidigare kommunpolitiker