Moto Boy och Malmö Symfoniorkester Live 21.5.2016

Показать описание

Vad gör man som rockmusiker om man får tillgång till en symfoniorkester, ställd inför alla möjligheter, och ändå bara har en konsert på sig att uttrycka allt man vill få sagt?
Oskar "Moto Boy" Humlebo gjorde det mesta rätt när hans stora stund kom på lördagskvällen. Han lyckades spela ut i princip hela sitt register, utan att göra det precis hela tiden och hamna i ofrivilligt överdåd. Han och Jonas Nydesjö, som höll i pinnen, använde sina verktyg väl.
Det finns hur många fallgropar och potentiella misstag som helst för en artist i hans jeans. Viktigast: Ta inte i så att du och jeansen spricker. Ingen älskar ett självupptaget pretto. Näst viktigast: Försök se till att orkestern inte blir uttråkad.
Moto Boy och Nydesjö navigerade med finess. De såg till att grunda alltsammans i artistens egen sfär, ta tillvara hans redan väldokumenterade styrkor. Men istället för att bara förstärka den blodröda romantiken och lasta på med orkesterns alla resurser blev konserten ofta ett växelspel där Moto Boy gjorde partier som soloartist, med maximalt eko på sin smakfullt ackompanjerande elgitarr, med ett melodiskt och harmoniskt värdegods som orkestern därefter fick möjlighet att utveckla.
Just så jobbade de i "Beat heart" liksom i kvällens bästa nummer "Someday (You can't hide what's in your heart)" där orkestern tog upp tråden från titelfrasen och förde den vidare i en lång, melodiskt lidelsefull svansföring. Allt hade visserligen börjat med pukor och elefanttunga stötar från bleckblåset, men det uteslut inte mer delikata partier eller för den delen ett romantiskt känslosvall när, får vi förmoda, hjärtat i titeln lättades.
Fin var också "Too young to know", med det sprittande lekfulla träblåset, och den grandiosa finalen "It was always you" som Moto Boy inledde med sin sköraste falsett innan han med backning från det hetsigt pumpande orkestern fick briljera som sångare.
Andra arr var mer ordinära, och idén med att i "Keep your darkness secret" föra in lite elektronisk spökstämning funkade inte alls; detta blev till kombimusik med plågsamt tydliga skarvar och gott om transportsträcka.