Ingenting tillbaks

Du var utåt sett den mest charmerande person.
Du lekte en lek, likt kurragömma.
Inuti mig lämnade du en miniversion, en liten klon.
Ett monster jag bekämpar med strid och kamp genom att fördöma.

Du gav mig ingenting tillbaks.
Du glömde bort mig så totalt.
Alla andra fick din själ.
Att ha pratstunder var normalt.
Men de var aldrig menade väl.
Du gav mig ingenting tillbaks.
Fastän jag stod beredd och redo först.
Du blev bara en karikatyr av ett paradis i en mardröm.
Och jag lider fortfarande av din törst.
Men jag säger och intalar mig själv: "Bara glöm!"

Leendet skar, blicken zoomade antingen in eller ut.
Beroende på om hyllningen gav applåder.
Sen tog allt slut.
Men det började om, fast med nya okända koder.

Du gav mig ingenting tillbaks.
Du glömde bort mig så totalt.
Alla andra fick din själ.
Att ha pratstunder var normalt.
Men de var aldrig menade väl.
Du gav mig ingenting tillbaks.
Fastän jag stod beredd och redo först.
Du blev bara en karikatyr av ett paradis i en mardröm.
Och jag lider fortfarande av din törst.
Men jag säger och intalar mig själv: "Bara glöm!"

Och jag lider fortfarande av din törst.
Men jag säger och intalar mig själv: "Bara glöm!"
Därför att du gav mig ingenting tillbaks.
Nej, ingenting tillbaks.

Angelica Welleman