Meningsslösande.

Meningsslösande, Mike Melén live på Urkult 2023.

Text:
Inte på något sätt och vis har jag någonsin sett mig som vis
men med mitt envisa sätt sätter jag oavsett sammansättning
av set och setting metervis med meningslösa lösa meningar
på pränt och känt mig avvisad från flocken till blocket men dock!
Bevisats för novis visavi att visa det visa i devis dikt eller visa
men ändå, sitter jag och skriver, nattetid från sent till tidigt
i tid och otid som om jag skrev för en tidskrift
För pennor är komplement i mina händer
vad som än händer det är som att komma hem
På det mesta jag testat är jag inkompetent
men med flow som inkontinens blev jag nästan den bästa på min kontinent
När jag var liten var jag en så konstig vän att jag som konsekvens
konsekvent fick leka med ord istället för med mitt kompisgäng
Men som jag känt att när min konst blir känd är det ingen kontingens
att inget svärd i världen är vassare än min pennspetskompetens
Men det fick jag ångra sen, för världen var för komplex
för mitt ivriga bedrivande av beskrivande i skrivande
Så jag önskar att jag satsat på att ha sex eller på att växa på SATS
snarare än på satser till min text, men min insats var reflexmässig,
Jag bara skrev, för det var det enda jag visste hur man gjorde
men fick inte ordning på horden av hårda ord som jag borde
Jag tyckte att mitt budskap var sjukt smart och att jag hade många svar
Men skapade bara barskrapade bars och var snarare
ett måndags-ex än ett måndagsbarn
Men med momentum och med momentan megalomani
och monumental monomani med mina monotona monologer
för sån är jag! Nu blev detta förresten ännu en sån text
om att världen är komplex, vi förstorar upp små saker
och gör de skeva, som om hjärnan vore konvex
Så många sinnesintryck och minnesavtryck
men inga uttryck för kontext!
Är allting bara fake shit som i the Matrix
eller verkar det som att världen är en verklighet?
Då det förstnämnda verkar stelt
begraver vi oss alla i någon påhittad verklighet som vi ser som meningsfull
Och här blev min vinst en blind, trilsk, vildsint inrims-instinkt!
Men jag vet att Spoken Word är väl en jobbig, snobbig hobby
för en brokig nörd som nog är störd, men jag skriver (hj)gärna
och känner mig väldigt hemma här i min vänstra hemisfär i hjärnan
Som jag dock förstått att jag kort och gott kan lämna utebliven
Trots den här sjuka stilen, för inte ens en hjärnskada
kunde fucka min stjärnsvada, den sitter i ryggmärgen nu för tiden
Så nu kan jag gå vidare i livet där man vidare beskrivet
kan ta lidandet för givet, men också det vackra!
Allt kan kännas uppochner men det där går upp och ner som Nasdaq
Och även det positiva är möjligt, som mormor brukade säga,
Så kanske kommer jag greja att någon gång
om jag får distans till allt flams och trams
och finner sans och balans någonstans i min hjärnsubstans
kunna forma en text med någon form av substans!
....men man ska ju inte hoppas på för mycket va...